Jag är en expert på att blicka framåt och inte gräva ner mig i gamla misstag och misslyckanden... det är jag väldigt nöjd med. Mindre nöjd är jag dock över att jag även glömmer bort att leva här och nu, att njuta av studnen som är. Jag blickar framåt och framåt efter saker som ska ske i framtiden... får jag bara det huset, de skorna, det bröllopet, den familjen osv. DÅ kommer jasg bli lycklig. Men egentligen vet jag ju att jag ÄR lycklig nu redan. Jag har det bra! NJUT Fru A!

Du har ett kul, stimulerande och relativt välbetalt jobb.

Du har vänner som finns där när du behöver.

Du har kollegor du gillar och samarbetar väl med.

Du har hälsan.

Du har en familj som älskar dig och längtar efter dig när du inte varit "hemma" på länge.

Dina vänner och din familj är friska.

Du har en underbar man som vill skaffa barn med dig.

Du har köpt ditt drömhus.

Det enda jag INTE har är väl bebisen... min dröm! Men den kommer ju att komma till oss förr eller senare. Jag är så otålig bara!

Förra året vid denna tiden glömde jag att njuta. Jag längtade efter bröllopsdagen den 13 juli. I år längtar jag efter flytten 15 juli istället... men årstiden som är NU är den mest underbara... och jag måste påminna mig själv om att jag lever NU, inte i framtiden, 2 månader bort!!

Jag kastas som vanligt mellan hopp och förtvivlan denna lutealfas, men tycker att det är lite värre än vanligt för att bara vara ÄL+5. ÄL+5 innebär att även om jag blir gravid denna cykel så är jag det inte än eftersom ägget normalt fäster på Äl+7-ÄL+10.

Kanske beror min känslomässiga bergochdalbana just på att det var "ofrivilligt barnlösas dag" igår och mors dag idag. Jag kände igår att jag vid denna tid nästa år i alla fall är gravid, men hoppas på att jag redan fått min bebis. Det känns ju rimligt med tanke på att mitt långsiktiga mål varit att vara gravid i alla fall till julen 2015. Då har vi förökt i 17 månader... i och med att vi kommer att få någon form av hjälp till hösten om vi vill så känns det rimligt.

Men rädslan finns där... tänk om det aldrig går? Hur ser vårt liv ut då? Bebis innebär meningen med livet för mig... kan jag hitta en annan om jag blir tvungen?

Kikar in lite kort för att säga att shit så mycket bättre jag mår idag! Igår var en pissig dag.. eller det BLEV en pissig dag framemot källen. Allt var fel liksom.. orkar inte gå in på några detaljer.

Men idag har jag ätit frulle i solen, pussats med maken, pratat med vänner och varit hos svärfar mest hela dagen och spelat volleyboll och grillat. Mysig dag!

Imorgon är det mors dag. Vi ska till Js mormor och passa på att träffa hans mamma där också. Tanken slog mig just... antagligen är detta sista gången jag firar mors dag utan att vara mamma (eller i alla fall gravid) själv! Medan jag skriver detta inser jag ju att jag fortfarande har hopp!

En bra dag helt enkelt.

Hur har ni det?

Hej mina "trogna" 10 läsare :)

Idag är det personalfest och jag är på ÄL+3. Det gör att man hamnar i dilemmat: dricka eller inte!?

Många tänker säkert att man gott och väl kan dricka eftersom ägget inte fäst ännu.. men studier tyder på att det kan vara svårare med just implantationen om man har alkohol i kroppen. Finns ju massor av bevis på folk som lyckats trots att de varit stupfulla osv. men när man försökt så länge som jag så börjar man ställa sig frågan om det är värt det... värt den lilla risken?

Mina kollegor (de närmsta) vet att vi försöker bli gravida och håller på med utredning. Skulle jag inte dricka skulle spekulationerna gå igång direkt, de vet att jag inte "spottar i glaset"... men spelar det någon roll? Just nu lutar det åt att jag ändå tar pendeln hem 19.45 för annars är jag inte hemma före midnatt. Och om jag tar med det "lätta" vinho verde som är 8% i styrka borde det kunna bli en bra kompromiss! Dricka lite, spä ut med läsk? Och känna mig OK med mitt vandrande lilla förhoppningsvis-befruktade ägg :)

Ja, vilka jäkla dilemman! Skoj med första personalfesten på "nya" jobbet (varit här sedan augusti).

Ibland dyker "gröna faran", avundsjukan upp och gör livet extra surt. Idag är en sådan dag tyvärr. Bästa vännen, som började försöka ungefär samtidigt som vi, ska föda om mindre än en månad och skickar hälsningar om hur mycket hon längtar och väntar... min syster blev gravid på första försöet liksom många av mina vänner här i stan.

Och till och med forumvänner som jag inte känner plusar till höger och vänster och vi bara står och stampar. det är tungt! Jag VILL vara genomglad för deras skull och det är jag inte. Jag gläds med dem men det är en liten röst i mig som säger "varför inte VI" och "varför händer det inte OSS"? Det är enklare med de som redan fött.. vet inte varför. Kanske för att en bebis känns sååå långt bort, medan graviditet är något jag hoppas (om än inte längre tror) ska hända varje månad. Jag tror jag är bra på att dölja det... men det vet jag inte. Jag kanske är genomskinligare än jag tror.

Hur ska man tackla sådant här?

min temp masar sig upp med 0,1 C om dagen... undrar just om det har någon betydelse för hur ägget klarar sig. Tror inte det men... funderar på vad som gör det.

Är i alla fall säker på att ÄL var i förrgår eftersom flytningarna sedan dess varit icke fertila. Äl+2 idag då alltså. Denna veckan brukar gå rätt fort men veckan innan BIM är otroligt seg! Då fullkomligt masar sig dagarna framåt.

Gårdagen var jättebra förresten, soft men något oinspirerad dag på jobbet, hem relativt tidigt och jäsning i solstolen i 25C kvällstemperatur. Gick ned i vattnet också men kom till knäna innan jag vände. Dels är det kallt i vattnet och dels är sjön inte fräsch. Längtar så tills flytten då vi bosätter oss nära en av de vackraste sjöarna i området. Ljuvligt! I alla fall så avslutades kvällen ed en promenad medan maken skruvade på cykeln..

torsdagar och fredagar har jag ju sovmorgon och idag tänkte jag faktiskt ta nya jobbvägen.. jag ska ta nya bilen till Vikingstad och ta pendeln därifrån. Blir spännande att se hur det ser ut runt stationen där jag kommer tillbringa mycket tid. Dessutom måste jag handla på vagen hem...

Livet denna årstid är alltid bra... oavsett bekymmer med barnlöshet och stress över ekonomi (borde inte stressa över denna då vi har det bra) och mycket på jobbet.. men när solen skiner från en klarblå himmel och det doftar syrén överallt, då är det svårt att inte njuta av livet!

Ang. ekonomin så lade vi upp en plan igår hur vi ska göra när vi fyttar in i huset. Vi ska se till att vi öppnar ett gemensamt konto där räntekostnaden dras ifrån, ett konto som dels har en "spar" del och dels har en utplocks del där vi båda har varsitt kort. Därifrån kör vi allt gemensamt. Mat, försäktingar, skatten... allt sådant. Och direkt vi får in lönen så sätter vi över en bestämd summa. J fortsätter att sätta över 3000 extra för mat.. han får ut ca 5000 mer än mig men whatever... han har dyra hobbies!

Bitarna börjar falla på plats så smått. 54 dagar kvar tills vi får tillträde!

vi brukar ha sådan lust på varandra men efter två försök igår blev det bara jobbigt, det lyckades inte.

Jag låg och tänkte på hans reaktion och han på min. Han är sjukt dålig på att förmedla sina känslor min man.. jag förökte vara så stöttande och positiv jag kunde men tårarna gick inte att hålla tillbaks så jag gick därifrån en stund. Det blev därför riktigt sent.. kunde inte somna! Men så, när jag kom och lade mig igen kom han krypande till mig och vi kände båda att det kanske skulle gå.

Så efter hastigt och klumpigt sex så gick det äntligen! Mission accomplished! En sådan lättnad att vi började skratta bägge två.

I alla fall så kom inte den väntade temphöjningen imorse men är säler på att ÄL var igår... smärtan i sidan försvann och jag har fått "lutealfas-länsliga" bröstvårtor. Hoppas på mer stabil stigning imorgon.

Att barnverkstaden skulle bli så jobbig! Det hade jag inte trott!

skiiiiiiiit... han slaknade och kunde inte "leverera". Så jobbigt! Mest för honom men det är ju ÄL idag... ååååå.. nu måste det bli i natt. snacka om press! Stackarn!