Idag på jobbet har jag mest organiserat filer och slängt en drös med papper... arkiverat nationella prov och kontaktat mentorselevers föräldrar ang. F och frånvaro ooo så skoj ;)

Men imorgon är en bättre dag, då ska vi diskutera och planera franskan  samt göra grovplanering för engelskan. Ska även sätta årets sista betyg samt ta semester1 Och jag har komp att ta ut vilket innebär att jag inte ska jobba förrän 13 augusti! Så fantastiskt skönt!

Nästa år har jag stora planer för året... kurserna jag ska ha är 3 stag i franska, 2st engelska 5, en engelska 6 och en engelska 7. Men jag hoppas självklart på att jag inte ska behöva jobba hela nästa läsår... vill bli gravid och gå på mammaledighet innan nästa läsår är slut!

FY FAN va man känner sig in i märgen trött som lärare den här tiden på året. Jag har slitit och släpat och fullständigt dragit igenom en mentorselev denna termin.. ändå har han F i alla ämnen utom ett. Och det ämnet satt jag bredvid honom och kämpade med, sa i princip åt honom vad han skulle skriva (nästan - inte riktigt). Vi satt i timmar varje fredag.

Vi har haft 4 elevvårdskonferenser under året (föräldrar, mentor, rektor, skolsköterska och elev) för att hitta vägar och stödja killen. på det sista blev det bestämt att han omöjligt kunde fortsätta upp i tvåan. Ett möte med syo bokas..

Vad händer? Killen sätter sig på tvären och säger att han vägrar gå om. syon går in till rektorn som huxflux beslutar att eleven ska få plugga under sommaren och göra prövningar i höst?? HUR ska han klara detta när han inte fixat det MED hjälp under året? Och vad händer om han INTE klarar prövningarna? På detta finns inga svar.

Jag ifrågasätter beslutet, ser inte hur detta är att se till killens bästa... och får i princip höra av syo att JAG inte gjort tillräckligt under året? Att JAG borde skrivit åtgärdsprogram trots att rektor uttryckligen sagt att vi ska se till att han får närvaron under kontroll innan åtgärder kan sättas in. Att JAG inte fått eleven att förstå hur illa det är.. trots att jag hela året kontinuerligt pratat med honom, ringt mamman varje vecka... jag blir så trött! Hur är det att se till elevens bästa att låta honom fortsätta misslyckas i två år till för att han själv inte ser vad som är bäst?

Så in i märgen trött på detta system som inte fungerar! Där mer och mer läggs på läraren, att fixa, rådda och dra i alla eleverna. SÅ TRÖTT! Överväger karriärbyte nu trots att jag brukar älska mitt jobb. När är det dags för eleverna att ta ansvar? NÅGOT ansvar? När är enough enough? Ska man alltid känna såhär i slutet av ett läsår? Att man borde gjort mer, att ens insatser och ansträngningar utöver arbetstid inte är nog?

Sista dagen innan avslutningsveckan, sista lektionen någonsin med min underbara bygg/el tvåa! Oj va jag kommer sakna dem nästa år! Det trodde jag ALDRIG i början av förra terminen när stämningen var kass, eleverna uppkäftiga och jag en sur-tant!

Men oj va de har växt som personer! De är glada, mysiga, kan ta uppgifter på allvar, schysta mot varandra och mig... sådan kontrast mot "skitungarna" i bygg/el klassen under dem... de vidriga ettorna! Visst finns det guldkorn även där men mestadels vill man ta dem i kragen och kasta ut dem. Men de kan växa till sig de också antar jag!

Nästa år kommer jag att ha 3 kurser franska, steg 3-4-5, två engelska 5 (bygg/el och teknik), en engelska 6 (teknister) samt en engelska 7 (teknister). Mestadels killar alltså. Är egentligen bara i franskan det är lite tjejer... men även om det är kul med blandade klasser så känner jag verkligen att det är enklare att undervisa grabbar generellt. Haft så många drama-queens under åren. tjejer som inte gjort ett skit under året och som kommer sista veckan och bölar och ber om fler chanser. På allvar har jag sedan varit med om att man gett dem chanser men de väljer att åka till Mallorca/Magaluf/Ibiza och tror att chansen finns kvar när de kommer hem... sedan är det ju lärarens fel om de får F och de går till rektorn och bölar igen.. suck! Skillnad då på grabbarna som inser att de inte presterat under året och förstår varför de får betygen också. Nu gereraliserar jag väldigt, jag vet... men min uppfattning är att tjejer tror att de ska komma någonvart med lite tårar, tjat och påtryckning från föräldrar. killar inser att de måste kämpa under året för höga betyg.

Nu låter det som att jag avskyr mitt jobb, det är helt tvärtom. Och jag kan sakna kontakten jag lättare får med tjejerna... men i slutet av läsåret är det underbart att ha "enkla" klasser. Och visst finns det toppenduktiga grabbar med höga betyg! I min tekniketta får jag 4 A:n (alla killar) samt 3 B:n (också killar). Och inget tjafs. Alls.

Åter till betygsättning nu... hang in there alla lärare, ett par veckor till!