Jag och min man, som båda fyller 30 2014 ,började på allvar försöka få barn i juli 2013, direkt efter vårt underbara bröllop. Vi hade väl smygstartat lite innan och jag hade drömt om barn länge men väntat in mannen...

Samma dag han sa att han var redo gick jag ut på en ensam promenad och pratade till mitt ofödda barn och tackade hela universum för att jag skulle få uppleva den totala lyckan. Jag log mot världen och kände mig som kung av universum. Nu skulle vi bli gravida!

Förberedd var jag. Jag har alltid haft regelbundna cykler och relativt tydlig ägglossning och kontrollerat med såväl p-dator som ägglossningsstickor och termometer, allt för att gardera och riktigt veta att allt var som det skulle inför "verkstadens" början.

Men trots perfekta cykler, trots ÄL-tester, vitaminer och rätt kosthållning så blev det ingen bebis. Otaliga graviditetstest har stirrat blanka tillbaks på mig och tårar har jag gråtit. Min älskade man är ett stort stöd men även han har tappat tålamodet... vi längtar så tills vårt lilla pyre är här! Vi är så redo! Vi har huset, ekonomin och förhållandet redo... men själva skatten låter vänta på sig.

Efter 1 fulla cykler tog tålamodet slut och jag bestämde mig för att ta kontakt med en privat klinik för snabb hjälp. Vi påbörjade en utredning i april 2014 och direkt visade det sig att jag har underfunktion i sköldkörteln. Ingenting som egentligen förklarar att det inte tagit sig men något som kan förbättras för att göra min kropp än mer redo för att bli gravid. Skönt med någonting att ta på!

Planen framåt nu är att göra en äggledarpassageundersökning 9 juni och ett spermaprov som mannen ska göra innan dess. Har det inte blivit bebis innan hösten så drar vi igång med IVF då. Vi längtar så!