Min dag har varit minst sagt kaotisk. 6 lektioner plus provvakt och ett utvecklingssamtal... ibland tänker jag på pappas ord om att en lärare omöjligt kan behöve 10 timmar/vecka utöver de schemalagda 35 för arbete... han är välkommen att försöka hantera min dag!

Inte f-n sitter vi och planerar/rättar på arbetstid! O nej, vi tar fram materialet som varje specifik klass ska ha, vi pratar non-stop med elever som springer förbi kontoret (missförstå mig inte, det är det bästa med varje dag!), vi fixar filer, bokar datarum, undervisar, coachar, ger feedback och pushar eleverna att orka lite till. Vi stöttar kollegor som bryter ihop av all press, vi talar med förvirrade föräldrar och håller evk:er.

De 35 timmarna tar slut och man åker hem och rättar och planerar framåt.. lägger sig med det ständigt gnagande samvetet - har jag gjort tillräckligt? Kunde eleven klarat sig om jag gjort annorlunda? Borde jag göra en orosanmälan till socialen ang. familjen H?

Men funderar på om man valt rätt yrke, om det är värt pressen... men vet samtidigt svaret. Varje elev som lyckas, varje elev man kan följa en utveckling hos... de är värda det! Lanske inte yrket, men DE är värda allt slit!

Är sur, ingen bra morgon! Och jag är nästan alltid glad annars, speciellt på morgonen!

Börjar med att väckarklockan inte ringer så jag stressar som en tok för att hinna till bussen, ... byter till tåg mot Tranås men det lämnar inte stationen, tågkaos kring Mjöby tydligen. Så jag lämnar tåget, tar bussen hem igen för att hämta bilen. Tar bilen till jobbet och upptäcker att eleverna inte är där!? De har fått för sig att mentorstiden är inställd för att andra mentorn är sjukskriven!?

Dagen är allmänt rörig med massa vaktande av prov hit och dit...

Till på köpet har hoppet om en graviditet i denna cykel dalat ordentligt eftersom min temp sjönk i morse. 1 vecka exakt till BIM...

KASS DAG!!!