Fy vilken ågren jag vaknade med idag (självklart vaknade jag också aldeles för tidigt). Drack alkohol igår... själv. Det var verkligen en "dränk mina sorger" kväll. Och alltid när jag blir full och är ensam så gör jag puckade saker... skriva mail t.ex På engelska... FY va jobbigt det är dagen efter.

Lägger upp detaljerna senare, ni vill jag bara krypa ner under täcket och glömma gårdagskvällen. Ska iväg med kompisar lite senare.. men jag ska inte köra bil så länge huvudet känns såhär.

Fy va jag ångrar gårdagen!

Glömde uppdatera om gårdagen! Det ser jag som positivt eftersom jag inte önskar mala på runt runt om vår barnlöshet.

Igår tog jag nya TSH-värden prov, ska se vad levaxinet gjort för mig såhär långt. Värdet BÖR ligga på 0,5-2,0 vid försök till graviditet (även under grav). Mitt låg på ca 5 och sjönk till 3,5... så inte optimalt men heller inte katastrof.

Kvinnan som skulle ta mina prover var INTE så bra. Jag ha   r ju lämnat en massa prover och hittills har det gått fint. Stick i vänsterarmen och så är det bra... denna kvinna verkadenervös redan från början. Tryckte runt en massa i armvecket och fumlade med allt. Hon stack tillslut men inget blod kom... hon bad om ursäkt, fumlade och svamlade lite till, stack sedan högerarmen. Stack tydligen fel och flodet forsade... suck! Gick i alla fall bra, skulle baa ta ett rör denn gång tydligen? Lite märkligt eftersom förra TSH provet var 2-3 rör (minns inte exakt). Så jag tror att hon gjorde fel.. tror att det behövdes ett rör till. Vi får se vad läkaren säger.

Nästa steg är måndagens spolning. Hu så nervöst! Håll tummarna för att detta ska gå vår väg!

Idag är jag helt ensam hemma och ska inte träffa någon. Planen är att inte prata alls! När man har ett sådant jobb som jag har, när man håller monologer och dialoger hela arbetsdagen och sedan åker hem och umgås med vänner eller make... då är det skönt med sådana här dagar!

Jag börjar morgonen med kaffe och sunset beach (guilty pleasure). Detta följs av städning, tvätt och en lång promenad. Sedan tänkte jag åka till återvinningen och sista men inte minst börja packa inför the big move! Underbar dag i tystnad. J är kvar på Öland och kommer igen söndag kväll.

Sista dagen innan avslutningsveckan, sista lektionen någonsin med min underbara bygg/el tvåa! Oj va jag kommer sakna dem nästa år! Det trodde jag ALDRIG i början av förra terminen när stämningen var kass, eleverna uppkäftiga och jag en sur-tant!

Men oj va de har växt som personer! De är glada, mysiga, kan ta uppgifter på allvar, schysta mot varandra och mig... sådan kontrast mot "skitungarna" i bygg/el klassen under dem... de vidriga ettorna! Visst finns det guldkorn även där men mestadels vill man ta dem i kragen och kasta ut dem. Men de kan växa till sig de också antar jag!

Nästa år kommer jag att ha 3 kurser franska, steg 3-4-5, två engelska 5 (bygg/el och teknik), en engelska 6 (teknister) samt en engelska 7 (teknister). Mestadels killar alltså. Är egentligen bara i franskan det är lite tjejer... men även om det är kul med blandade klasser så känner jag verkligen att det är enklare att undervisa grabbar generellt. Haft så många drama-queens under åren. tjejer som inte gjort ett skit under året och som kommer sista veckan och bölar och ber om fler chanser. På allvar har jag sedan varit med om att man gett dem chanser men de väljer att åka till Mallorca/Magaluf/Ibiza och tror att chansen finns kvar när de kommer hem... sedan är det ju lärarens fel om de får F och de går till rektorn och bölar igen.. suck! Skillnad då på grabbarna som inser att de inte presterat under året och förstår varför de får betygen också. Nu gereraliserar jag väldigt, jag vet... men min uppfattning är att tjejer tror att de ska komma någonvart med lite tårar, tjat och påtryckning från föräldrar. killar inser att de måste kämpa under året för höga betyg.

Nu låter det som att jag avskyr mitt jobb, det är helt tvärtom. Och jag kan sakna kontakten jag lättare får med tjejerna... men i slutet av läsåret är det underbart att ha "enkla" klasser. Och visst finns det toppenduktiga grabbar med höga betyg! I min tekniketta får jag 4 A:n (alla killar) samt 3 B:n (också killar). Och inget tjafs. Alls.

Åter till betygsättning nu... hang in there alla lärare, ett par veckor till!

dagens pass i min och Idas summer challenge bestod av 35 min löpning till slumpad låtlista.

Jag var så galet osugen på att ge mig ut idag så jag behövde lägga bort all form av press på tid och prestation för att alls komma ut på löprundan.

Jag satta därför min spotifylista som jag döpt till "Blandat" på repeat. Den listan gör verkligen skäl för sitt namn, där finns allt från Volbeat till Black Ingvars, Enya och Linnea Henriksson... allt från det lugnaste lugna till speedad the Darkness... så jag bestämde mig för att springa efter tempot i slumpad låt. Finkad jättebra! Fick en lång "paus" med lätt jogg i mitten då "av längtan till dig" åtföljdes av "fri till slut"

Stolt över att jag tog mig ut! 6 pass på 7 dagar är en bra start på denna utmaning! Kanske jag kommer lyckas med mina 45 pass på 65 dagar? Hoppas! Ska kämpa för det i alla fall!

Dagen innan mens var den värsta så här långt in i karusellen tror jag. Just paniken jag kände, allt är utom min kontroll. Och ni som inte känner mig, en sak ska ni veta: kontrollfreak är det sista jag är!

Men just att inte kunna påverka någonting, att bara känna att det kommer gå åt skogen (sjunkande temp), känna att kroppen motarbetar ens högsta önskan... det är hårt! Och jag känner inte igen mig själv. Alls. Jag är den evige optimisten, bra på att tänka positivt, ser möjligheter, inte hinder... men nu, 11 mpånder in i evighetskarusellen, utan att ha sett något plus en enda gång, då fångas även optimisten i ett hav av tvivel och frustration.

Men, så kommer mensen... man deppar ihop ett par timmar och sedan vänds känslorna och man har plötsligt hopp om framtiden! Kanske NÄSTA gång, kanske vi får svar, kanske spolningen hjälper, kanske vi får hjälp över sommaren på något vis... HOPPET föds igen. Varenda jäkla gång! Hur är det ens möjligt!?

Nu är maken borta på beach volleyboll-resa över långhelgen och när han kommer hem på söndag är det ju i princip en vecka till ÄL bara, så tänker optimisten i mig! och innan dess kommer jag att ha genomfört en spolning av äggledarna som kanske, kanske kan hjälpa till trots att den inte "ska" boosta fertiliteten... och viktigast av allt, nästa vecka kommer vi att få svar ifrån medicinskt centrum om båda mina sköldkörtelvärden och Js spermaprov.

Håll era tummar tack!

Det var inte jag! Det var min onda tvilling!

Ungefär så känner jag idag när jag läser gårdagens inlägg. Jag är inte missunsamm av naturen egentligen. Ibland blir livet så jobbigt bara och igår var en sådan dag.

Idag, när röda faran är ett faktum och hormonerna lugnat sig en aning så kan jag känna mig lite glad för mr X skull. LITE. Han är ingen dålig människa, han blir säkert en bra pappa. Det är bara känslan av "what if" som inte vill lämna mig ifred riktigt. Jag vill tusen gånger hellre ha min älskade J, han är mitt livs kärlek. Men tanken fladdrar förbi "kunde jag fått ett liv med barn med mr X?" och "kommer jag att kunna få ett liv med barn med J"?

Men det var gårdagens känsloutbrott, idag försöker jag blicka framåt mot nästa veckas avslutande av utredningen. Blir skönt med lite svar! Hoppas jag....?

Mår illa.. mitt ex ska ha barn i november. Mår sjukt illa av detta. Vill INTE ha honom men fy tusan va många tankar som dyker upp. För honom kan jag inte glädjas alls. Massor av år sedan det tog slut men det gör ONT.

Varför ska han lyckas? VARFÖR kan inte vi få lyckas? Mensvärken gnager, frågorna och sorgen bubblar upp till ytan. Blir det vår tur?