Jag är så fruktansvärt lycklig över dagens plus! Försök 12 tog det sig ÄNTLIGEN! Vad gjordes annorlunda och vad var mina tidiga tecken?

Mensen startade 3/6 och varade som vanligt ca 4 dagar. Den 9/6 gjordes en äggledarpassageundersökning på mig (även kallad spolning) som ett sista steg i vår fertilitetsutredning... de hittade inga stopp men det gjorde fruktansvärt ont när de sprutade in kontrastvätskan och läkaren sa att det kunde tyda på en "propp" av sekret i ena äggledaren, även om hon inte kunde se den. Ett par dagar var jag öm i "tjejmagen" efter spolningen och kunde inte motionera som vanligt.

ÄL kom redan CD13 (normal ÄL för mig är CD15) och detta vet jag pga kombinerad temp/sticka/sektret-metod. ÄL var en söndag och jag kände värken försvinna på eftermiddagen så gissningsvis släppte det då. Vi hade sex fredagen den 13:e under fullmånen och jag tänkte efteråt att "shit - häftigt om det tar sig nu- spooky!". jag ville ha sex på lördagen men maken var inte sugen så det blev söndag sent istället.

Efteråt kändes ingenting. Svagt ömmande bröstvårtor någon vecka efteråt som jag brukar ha. Kurvan såg ut som den brukar... hoppet var inte stort! på midsommar drack jag både vin och snaps och cider och sedan började min semester med i snitt 1 glas vin per dag men nyttig och god mat, motion, vila och umgänge med mamma och pappa. Total avslappning på landet. ÄL+11 blev jag sur för att jag fick beige-bruna flytningar och ÄL+12 var det som små strimmor brunt som kom ut. Var säker på att mensen skulle komma tidigt för den inleds så ibland. Men ÄL+13 och ÄL+14 var det inget brunt alls och tempen låg fortsatt hög. Så genomsökte jag kroppen efter symptom och kom fram till att brösten ömmade pyttepyttelite på sidorna och jag rapade extremt mycket.. det var allt.

Men ÄL+15 vaknade jag till hög temp igen... ovanligt, otroligt ovanligt för mig... så jag bestämde mig för att ta ett test, BIM+1 alltså... det var superstarkt plus! Under dagen idag har jag svettats mycket och rapandet fortsätter (charmigt), annars inga symptom.

Mannen och jag är ifrån varandra ytterligare 2 veckor så jag behövde komma på ett fint sätt att berätta det för honom på distans. Jag skrev ett brev i word från vårt barn och bifogade det i ett mail som bara uppmanade honom att ringa mig  så snart han läst brevet...

När han ringde satt han på sitt jobbs toalett dit han sprungit för att gråta efter att ha läst mitt brev.. han var så rörd och så glad! Längtar så efter att kramas med honom nu!

Ja, detta var min historia... en hel roman!

Shit... nu slår hjärtat! Hög temp och ingen mens, BIM+1. Detta har bara hänt en gång förut... och det var ungefär ett år sedan. Vågar sätta det i skrift nu, tänk om jag är gravid? Har jag inte fått mens ikväll så kan jag tro på det. Är det så att min högsta dröm är på väg att bli sann? Får det vara så bra?