Igår var första mensdagen - äntligen en ny cykel igång!

Jag verkar vara ett undantag från normen eftersom jag nästan jämt har 28 dagars cykel trots att ägglossningen och därmed lutealfasen varierar något. det sägs att lutealfasen ska vara mer eller mindra konstant. men så länge den inte är kortare än 10 dagar väljer jag att inte oroa mig!

Har nog aldrig blivit så glad över att se mensen på g. En månads paus har verkligen känts länge... och är så peppad nu med den lilla förändringen att jag tar levaxin... hoppas så på att det var sköldkörteln som spökade under det gångna året, trots att min gynekolog är minst sagt skeptisk till att det skulle vara anledningen. Vi ska i alla fall testa varannan dag nu nästa vecka... får hoppas att vi kan hålla oss till den planen.

Mannen ringde kliniken igår och fick en tid för spermaprov på måndag... inget ligg på 3 dagar innan dess alltså! :) han verkar taggad trots att han är i valet och kvalet till hur han ska göra... man kunde tydligen bara lämna provet kl 10.30 och hur tusan gör han då med jobbet den morgonen? Åka dit en timme, avlägsna sig 1,5 (om han ska hem och "producera") och sedan tillbaks? jag föreslog att han bara skulle säga att han har en läkartid på förmiddagen där, det är ju ingen direkt lögn... men han är tveksam. Vi får se.

När han väl lämnat provet ska det ta 2 veckor att få resultatet av analysen, och då hamnar det hos läkaren på medicinskt centrum. Om det skulle vara avikande så kontaktar hon J och han får lämna ett nytt prov. men förhoppningsvis är hans prov OK och då väntar vi bara in min undersökning innan vi bokar in träff med läkaren igen. eller rättare sagt så kan vi boka träffen nu eftersmom jag vet när min utredningstid är och vi vet att vi kommer att ha fått Js resultat då. Skönt!borde försöka få en tid v.24 då egentligen. är rädd för att de hinner semesterstänga innan vi träffat läkare igen. Vill att allt ska vara spikat och klart inför eventuell ivf i höst.

Nu till jobb - nationella prov för engelska 6 idag! Heja grabbarna jag undervisat - nu ska ni visa vad ni går för!

Idag är jag på ÄL+10 och borde alltså vara ungefär 4 dagar tills mensen förväntas komma. Jag hade dock den senaste ägglossningen jag någonsin haft, CD 17! Innan var CD 16 senaste jag haft. Med detta i åtanke hoppas jag att lutealfasen kanske kan vara något kortare än vanligt. Vill bara att mensen ska komma så vi kan börja nästa försök!

På sätt och vis var det kanske bra med en månads paus (J var i Turkiet under ÄL) för vi har liksom kört 100% sedan vi startade i juli och det började tära detta med nederlag varje månad... men denna månad har känts evighetslång verkligen! Och nu när jag fått levaxin har jag fått nytt hopp! Kanske, kanske var detta allt som behövdes för att vi skulle få lyckas?!

Idag har vi diskuterat vår ekonomi... vi har precis köpt ett extremt dyrt hus, 4,2 mille kostar det och vi kommer att behöva majoriteten av summan även om vi har ca en tredjedel själva. Och nu i början kommer det att kosta massor! Ny bil måste införskaffas eftersom huset ligger långt ute på landet, besiktningen kostar multum, möbler är inte att tänka på förrän i höst (inflytt mitten av juli). Och så utflytten ur vårt nuvarande hus... städning osv. Min man har alltid haft det ganska bra när det gäller pengar.. och så även jag sedan vi blev ett par. Men nu!? Nu har vi definitivt inte råd med några utsvävningar! Vi har båda god inkomst och kommer att kunna spara ihop en fin buffert och kuna börja amortera men definitivt inte första året! Ovant och skrämmande! Men huset är en dröm! Det är så VI! Och i detta hus kommer våra barn att växa upp... jag längtar så!

Stort rött, nytt, vid en underbar sjö precis.. får, skog, grusväg... trädgård, lagom med grannar och ja, bara perfekt!

Men läskigt att vara utan sparkapital nu plötsligt!

Jag och min man, som båda fyller 30 2014 ,började på allvar försöka få barn i juli 2013, direkt efter vårt underbara bröllop. Vi hade väl smygstartat lite innan och jag hade drömt om barn länge men väntat in mannen...

Samma dag han sa att han var redo gick jag ut på en ensam promenad och pratade till mitt ofödda barn och tackade hela universum för att jag skulle få uppleva den totala lyckan. Jag log mot världen och kände mig som kung av universum. Nu skulle vi bli gravida!

Förberedd var jag. Jag har alltid haft regelbundna cykler och relativt tydlig ägglossning och kontrollerat med såväl p-dator som ägglossningsstickor och termometer, allt för att gardera och riktigt veta att allt var som det skulle inför "verkstadens" början.

Men trots perfekta cykler, trots ÄL-tester, vitaminer och rätt kosthållning så blev det ingen bebis. Otaliga graviditetstest har stirrat blanka tillbaks på mig och tårar har jag gråtit. Min älskade man är ett stort stöd men även han har tappat tålamodet... vi längtar så tills vårt lilla pyre är här! Vi är så redo! Vi har huset, ekonomin och förhållandet redo... men själva skatten låter vänta på sig.

Efter 1 fulla cykler tog tålamodet slut och jag bestämde mig för att ta kontakt med en privat klinik för snabb hjälp. Vi påbörjade en utredning i april 2014 och direkt visade det sig att jag har underfunktion i sköldkörteln. Ingenting som egentligen förklarar att det inte tagit sig men något som kan förbättras för att göra min kropp än mer redo för att bli gravid. Skönt med någonting att ta på!

Planen framåt nu är att göra en äggledarpassageundersökning 9 juni och ett spermaprov som mannen ska göra innan dess. Har det inte blivit bebis innan hösten så drar vi igång med IVF då. Vi längtar så!