Jag och Ida kom igår på att vi ska skapa en liten summer challenge. 45 pass på 65 dagar. Vi vill båda komma igång ordentligt med motion i olika former och kände att tills vi ses på inflyytningsfesten är det rimligt att ha tränat 65 pass.

Tips på olika former av pass:

Löpning/PW

långt och i ett stadigt tempo

kort och så snabbt man kan

intervaller

power walk (med flås!)

Cykling

trampa på i tempo så man inte kan prata utan ansträgning

intervaller

Simning

ordentligt tempo

Stryrka

ben/mage/rygg armar minst 20 min

Gym

Valfritt pass 

styrka minsta 20 min

Vi ska rapportera till varandra minst 1 gång i veckan om pass vi gjort och ha ett kryss-system, bocka av för att få en överblick över hur långt man kommit i utmaningen. Ska bli skoj att göra detta med Ida! Välbehövligt! Dagens pass blir PW med efterföljande styrka = 2 pass i ett. Igår var vi ute och sprang 4 km då pass 1 är redan avklarat!

Minimum för att få räknas är PW 20 min med flås...

Någon som vill haka på utmaningen här på bloggen?

bara kikar in för att säga att jag lever.

Uppdatering i punktform tror jag bestämt.

*pank (csn, besiktning, försäkring, helg med Ida denna månad)

*solbränd (satt för länge i solen idag)

*utvilad (ledig mitt i veckan och nio timmars sömn)

*älskar min man (smälter när jag ser hans leende och glittrande ögon)

Ja, mitt liv i korthet just u. Imrogon är planen att måla två stolar till blå och försöka komma igång med min och Idag summer challange. Jag förklarar mer imorgon... på symptomfronten =0. Ingenting. Inte ens ömma vårtor längre. Tror inte alls på denna månad. trist men jag börjar väl vänja mig tyvärr!

Mer imorgon...

Natti

The new day dawns, I am practicing my purpose once again. It is fresh and it is fruitful if I win, but if I lose? Oh, I don't know.

All Will Be Well, even after all the promises you've broken to yourself.

All Will Be Well, you can ask me how but only time will tell.

Sången var lite av min ledstjärna under en rätt tuff period för ett par år sedan. Den heter All will be well med Gabe Dixon Band (eller något liknande).

Idag vaknade jag med extremt tunga ögonlock och ett huvud som ville ligga kvar på kudden. Somnade supersent och vaknade redan strax efter fyra. Fy tusan! Men ikväll åker jag och min Ida på minisemseter till Kolmården. Ska bli underbart att komma bort lite! Sova, äta, vandra, cykla, bubbla och snacka.

Ida är också en av de få som vet hur länge vi kämpat med att bli gravida. Behöver inte dölja något för henne. Skönt att prata av sig, synd bara att hon flyttat så långt bort! Okej, inte jättelångt, bara till Stockholm men i alla fall!

Uppdaterar  först när jag kommer hem torsdag kväll. Kul att se att mitt läsarantal ökar. Bliggen är ju inte så kul att läsa för er egentligen eftersom jag bara pratar om min cykel hela tiden :) Dagens uppdatering på den fronten är i alla fall att jag vaknade till en temp som var 0,2 högre än igår, det känns skönt! Nu ska jag försöka släppa det lite tills helgen. ÄL+8/ BIM-6 idag...

Min dag har varit minst sagt kaotisk. 6 lektioner plus provvakt och ett utvecklingssamtal... ibland tänker jag på pappas ord om att en lärare omöjligt kan behöve 10 timmar/vecka utöver de schemalagda 35 för arbete... han är välkommen att försöka hantera min dag!

Inte f-n sitter vi och planerar/rättar på arbetstid! O nej, vi tar fram materialet som varje specifik klass ska ha, vi pratar non-stop med elever som springer förbi kontoret (missförstå mig inte, det är det bästa med varje dag!), vi fixar filer, bokar datarum, undervisar, coachar, ger feedback och pushar eleverna att orka lite till. Vi stöttar kollegor som bryter ihop av all press, vi talar med förvirrade föräldrar och håller evk:er.

De 35 timmarna tar slut och man åker hem och rättar och planerar framåt.. lägger sig med det ständigt gnagande samvetet - har jag gjort tillräckligt? Kunde eleven klarat sig om jag gjort annorlunda? Borde jag göra en orosanmälan till socialen ang. familjen H?

Men funderar på om man valt rätt yrke, om det är värt pressen... men vet samtidigt svaret. Varje elev som lyckas, varje elev man kan följa en utveckling hos... de är värda det! Lanske inte yrket, men DE är värda allt slit!

Är sur, ingen bra morgon! Och jag är nästan alltid glad annars, speciellt på morgonen!

Börjar med att väckarklockan inte ringer så jag stressar som en tok för att hinna till bussen, ... byter till tåg mot Tranås men det lämnar inte stationen, tågkaos kring Mjöby tydligen. Så jag lämnar tåget, tar bussen hem igen för att hämta bilen. Tar bilen till jobbet och upptäcker att eleverna inte är där!? De har fått för sig att mentorstiden är inställd för att andra mentorn är sjukskriven!?

Dagen är allmänt rörig med massa vaktande av prov hit och dit...

Till på köpet har hoppet om en graviditet i denna cykel dalat ordentligt eftersom min temp sjönk i morse. 1 vecka exakt till BIM...

KASS DAG!!!

Som svar på vad jag skrev imorse fick jag idag träffat en kompis vars man har hjärntumör, hon just blivit arbetslös och hon sörjer sin mamma som just gått bort... å ändå har hon ett barn. Vill jag byta eftersom bebis är min högsta dröm? NEJ!

Tack universum för att du återigen gör mig uppmärksam på allt jag faktiskt har!!

Jag är en expert på att blicka framåt och inte gräva ner mig i gamla misstag och misslyckanden... det är jag väldigt nöjd med. Mindre nöjd är jag dock över att jag även glömmer bort att leva här och nu, att njuta av studnen som är. Jag blickar framåt och framåt efter saker som ska ske i framtiden... får jag bara det huset, de skorna, det bröllopet, den familjen osv. DÅ kommer jasg bli lycklig. Men egentligen vet jag ju att jag ÄR lycklig nu redan. Jag har det bra! NJUT Fru A!

Du har ett kul, stimulerande och relativt välbetalt jobb.

Du har vänner som finns där när du behöver.

Du har kollegor du gillar och samarbetar väl med.

Du har hälsan.

Du har en familj som älskar dig och längtar efter dig när du inte varit "hemma" på länge.

Dina vänner och din familj är friska.

Du har en underbar man som vill skaffa barn med dig.

Du har köpt ditt drömhus.

Det enda jag INTE har är väl bebisen... min dröm! Men den kommer ju att komma till oss förr eller senare. Jag är så otålig bara!

Förra året vid denna tiden glömde jag att njuta. Jag längtade efter bröllopsdagen den 13 juli. I år längtar jag efter flytten 15 juli istället... men årstiden som är NU är den mest underbara... och jag måste påminna mig själv om att jag lever NU, inte i framtiden, 2 månader bort!!

Jag kastas som vanligt mellan hopp och förtvivlan denna lutealfas, men tycker att det är lite värre än vanligt för att bara vara ÄL+5. ÄL+5 innebär att även om jag blir gravid denna cykel så är jag det inte än eftersom ägget normalt fäster på Äl+7-ÄL+10.

Kanske beror min känslomässiga bergochdalbana just på att det var "ofrivilligt barnlösas dag" igår och mors dag idag. Jag kände igår att jag vid denna tid nästa år i alla fall är gravid, men hoppas på att jag redan fått min bebis. Det känns ju rimligt med tanke på att mitt långsiktiga mål varit att vara gravid i alla fall till julen 2015. Då har vi förökt i 17 månader... i och med att vi kommer att få någon form av hjälp till hösten om vi vill så känns det rimligt.

Men rädslan finns där... tänk om det aldrig går? Hur ser vårt liv ut då? Bebis innebär meningen med livet för mig... kan jag hitta en annan om jag blir tvungen?